SOMALI

 

Somalin är genetiskt en abessinier men med tillsats av långhårsanlag, dvs. en långhårig abessinier. Det är en pigg och nyfiken ras med en utpräglad jaktinstinkt och den älskar att jaga, leka och busa. Den är härdig, välbalanserad och har ett jämnt humör. Den är lugnare än abessiniern. Den har ett milt temperament och är social mot andra katter och främlingar. Den kommer bra överens med barn. Den är mild och tillgiven och behöver mycket uppmärksamhet, men är inte lika dominant som abessiniern. Den är intelligent och lättlärd. Att gå i koppel, komma på kommando och apportera är en baggis. En somali tycks kunna lära sig vad som helst. Då den dessutom är mycket social har man alltid sällskap.

Somalins päls är unik! Även andra raser kan ha delvis tickad päls, men då alltid i kombination med tecken av olika slag som ränder eller fläckar. Tickningen ska bestå av minst tre färgband, men upp till tio färgband är inte ovanligt. Tickning och färg är sällan färdigutvecklad förrän vid 2-3 års ålder. Svansen ska vara buskig som en rävsvans. Önskvärt är också en välutvecklad "krage och byxor", vilket innebär att somalikatten har riklig päls runt halsen och på bakbenen. Pälsen är lättskött och tovar sig sällan.

Det är en medelstor katt som är smidig, graciös och muskulös. Benen är långa och tassarna är små och ovala. Den har ett kilformat ansikte med mjuka graciösa linjer och ganska stora, brett placerade öron som gärna får ha tofsar. De stora ögonen är mandelformade, lysande och uttrycksfulla. Runt ögonen ser det ut som de har eyeliner. Ögonfärgen kan vara gul, bärnstensgul eller grön.

 

Ursprung och historia

Somalins historia börjar med abessinierns historia. Abessiniern är en mycket gammal ras. I Storbritannien erkändes den som egen ras redan 1882. Den första abessiniern , Nigella Ferm, importerades till Sverige från Storbritannien 1953.

De första somalikatterna uppstod troligen under andra världskriget då engelska raskattsägare ofta måste låta sina katter gå lösa och försörja sig själva och därmed lätt tjuvparade sig. Om en renrasig abessinier då parade sig med en svart långhårshane blev alla ungarna korthåriga och abessiniertecknade, men bar på långhårsanlaget. Hos korthåriga katter kan långhårsanlaget ligga dolt i flera generationer och visa sig först då två korthårskatter med långhårsanlag paras. När abessinieruppfödare råkade få långhåriga ungar avlivades de eller skänktes bort som sällskapskatter. Det finns dock en annan förklaring till hur somalikatterna uppstod där det enligt andra källor talas om medveten parning för att få fram långhårsanlaget.

Arbetet med att utveckla somalin som ras började i USA och Canada. I mitten av 1960-talet fick abyuppfödaren Evelyn Mague i USA upp ögonen för dessa vackra oönskade långhårs katter och 1967 lyckades hon befästa den semilånghåriga genen hos abessiniern. Mague grundade Lynn Lee kattuppfödning och den första rasföreningen i USA. Hon visade upp den första somalin 1972. Lynn Lee's Picasso och Lynn Lee's Pearl, två somali från Magues kattuppfödning kom till Frankrike 1979. Det var Evelyn Mague som valde rasnamnet Somali. Namnet är en hyllning till rasens släktskap med abessiniern, men inte mer. Vare sig i ursprung eller utveckling har somalikatten något samband med Somalia i Afrika.

1977 godkändes somalin av den amerikanska kattorganisationen CFA.

1982 kom äntligen den första somalin till Sverige då Gudrun Calvert, Sinians uppfödning, importerade den norskfödda sorrelhonan Sanddrop's Lucy. Somalin godkändes av FIFe som ras, och registrerades i SVERAK samma år.

 

Text: Nina Alexandersson

Källor bla.: Stora boken om katter, Grace McHattie: Allt om katter, Aby- & Somaliringen, Gudrun Calvert.

Rasstandard

 

Huvud :

Sett framifrån är huvudet långsträckt hjärtformigt med kindskägg. I profil är hjässan och pannan lätt välvda, näsroten lätt inbuktad, näsan lätt välvd, En svag inbuktning bakom morrhårskuddarna är önskvärt men en knipt nos fel., hakspetsen i linje med nosspetsen. Välutvecklad haka.

Ögon :

Stora, mandelformade, lätt snedställda och sitter brett isär.De ska vara strålande och uttrycksfulla. Ren klar intensiv färg och konturlinjer i tickingens färg. Färg: bärnsten, gula eller gröna.

Öron :

Ganska stora, breda vid basen, sitter ganska brett isär, med något rundade toppar och lystrande. Ett "tumavtryck" är önskvärt på baksidan av örat. Tofsar på spetsen är önskvärt.

Nacke :

Graciös.

Kropp :

Medellång, smärt, fast, smidig och muskulös.

Ben och tassar :

Långa och smäckra, små ovala tassar. Den ser ut som om den står på tåspetsarna.

Svans :

Tämligen lång, bred vid basen, avsmalnande, yvig. Välpälsad.

Päls :

Semilång, tät, mycket fin, mjuk silkig, spänstig. Kort i ansiktet, på framsidan av benen och skuldrorna; semilång på ryggen, flankerna, bröst och magen. Den är lång på halsen (krage), baksidan av låren (byxor) och svansen (plym).

Färg :

Tickad päls, det vill säga, omväxlande band av ljus och mörk färgning på varje hårstrå. Minst två eller tre band med den mörka spetsen ytterst.
Samma färger som hos abessinier, dvs viltfärg (varmt aprikosfärgat med svart tickning, sorrel (varmt aprikosfärgat med kanelbrun tickning), blått (beige med gråblå ticking) fawn (ljust beige med mörkare beige ticking), svartsilver (silvervitt med svart ticking), sorrelsilver (silvervitt med kanelbrun ticking), blåsilver (silvervitt med gråblå ticking) fawnsilver (silvervitt med mörkt beige ticking).
Kattungarna föds med tvåfärgade pälsar: mörka på ryggen och ljusa på underdelarna. Tickningen utvecklas långsamt. Det slutgiltiga utseendet på pälsen syns inte förrän katten är runt två till tre år.





Copyright © 2004 Nina Alexandersson